19 januari

Minnen. När jag gick i fyran ungefär så kom mamma och jag in på ämnet mens. Jag frågade nyfiket en massa och mamma brukade klaga över sin mensvärk. Det började växa en skräck inom mig om min kommande mens. Och mamma brukade retas med mig på skoj, tex när jag var tjurig så brukade hon fråga om jag hade fått mensen osv. Den där dagen kom förstås… Det var den 19 januari, första idrottspasset efter jullovet i feman. Under idrotten hade jag jätteont i magen och jag förstod inte varför. Jag nästan la mig på golvet i fosterställning. När jag och min dåvarande bästa vän gick ner i omklädningsrummet innan alla andra tjejer, som tur var (!), upptäckte jag att jag hade fått min första mens! Jag fick panik, började nästan gråta, ville hem till mamma. Men min kompis lyckades hålla mig kvar skoldagen ut. När jag väl kom hem till mamma så var min kusins mamma där, mammas svägerska och vän. Jag kommer fortfarande ihåg hur mamma såg på mig och förstod att någonting hade hänt. Jag ville berätta det för henne men samtidigt inte när svägerskan var där, för jag kände att jag kommer börja störtlipa. Men jag berättade för dom båda och mamma såg på mig och började nästan själv gråta. Jag såg hur hon tyckte synd om mig och hur hon nästan skämdes över de gånger hon retat mig tidigare. Men det var också känslorna ”Nu har min dotter blivit större, hon börjar bli stor, vuxen”. Typ som att hon inte ville att jag skulle bli stor. Att hon fortfarande ville att jag skulle vara liten nog att sitta i hennes knä. …. Ja tänk er själva hur jobbigt det måste vara att inse att ens barn börjar bli ”vuxen”. Usch!

Någon gång under högstadiet 7-9 så kom jag på att det var den 19 januari. Och jag var sugen på något gott, så jag sa till mamma att det är min och mensens ”årsdag”, vi måste fira med en tårta! Försökte liksom utnyttja en ”födelsedag”, något negativt till positivt för att jag var sugen på något gott. Jag har för mig att det inte blev någon tårta, men det blev iaf någon bakelse. Och då blev jag glad.

Ni undrar säker varför jag berättar om detta? Det undrar jag nästan själv. Men tanken slog mig idag att det är den 19 januari. Och då kom dessa minnen fram. Det känsliga är liksom inte om själva mensen och mig, mitt ”lidande” av kroppens fungerande funktion. Utan minnena och tankarna kretsar om henne. Om min mamma. Hon är ju inte själva huvudgrejen i dessa minnen egentligen, men hon har blivit det sen hennes död. Det är jättejobbigt. För jag vill kunna minnas saker utan att allt ska vända sig och att det blir hon som står i centrum. Förstår ni? Det är inte alltid man vill tänka på henne och saknaden, det är verkligen inte alltid läge för det. Men hon kommer dyka upp väldigt ofta då jag har spenderat så mycket tid med henne. Då hon alltid har funnits där. Och det är inte alltid läge att bryta ihop. Så ibland önskar jag nästan att jag bara kunde glömma. Allt, henne. Fast med en klarare skalle sen så tänker jag att jag aldrig skulle vilja glömma henne! Asså shit vad tankar och känslor pendlar fram och tillbaka! Det tar orken ur en. Och det måste förvirra mina nära och kära också…. :(

blogstats trackingpixel

En reaktion på “19 januari

  1. Din älskade mor kommer alltid att vara med dig. Man får försöka tänka att hon har det bra nu och är alltid med dig. Jag vet att hon vill att du ska mår bra och ha det bra. Så härligt att höra om dina minnen. Styrkekram till dig <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>