Julkänslor

Idag har jag och Andreas plockat bort julen och städat lite. Jag har förstått att man skulle ha gjort det för länge sedan, men jag har verkligen inte velat det då jag älskar julpynt och känner värme och återupptar gamla minnen från förr då julkänslorna var som starkast. Ni vet när man var barn, då kände man att det var jul på riktigt! Dofter, lite pynt, gemenskapen, julmaten, kärleken och förstås julklapparna 😉 Jag mådde helt enkelt bra som barn runt julen. När jag kom upp i åldern försvann dessa julkänslor. Därför försökte jag pyssla ihop mitt eget julpynt då mamma inte hade pengar till att köpa det jag ville ha som utsmyckning. Jag gjorde vad jag kunde för att locka fram dom där julkänslorna som jag en gång i tiden har känt. ”Med åren” har det behövts allt mer pynt och gemenskap för att försöka uppfylla min önskan – att få känna av julkänslorna, på riktigt. Och jag får väl erkänna att trotts femtiotal jultomtar, snögubbar, renar, julgran, ljus, stjärnor och ljusstakar så var juletiden för i år som vilken tid som helst på året. Så jag misslyckades. I år. Igen. Men jag lär nog aldrig sluta försöka återuppta känslorna. För mig är dom så viktiga, dels för att få känna mig som barn igen, det behöver alla göra flera gånger om året för att just orka vara vuxen. Minnen måste playas för att inte raderas från hårddisken, men även för att skapa nya. Men känslorna är också viktiga för mig för att förstå att livet går vidare, om julen har börjat, om den slutar, då är jag redo för vår. Och därefter den underbara sommaren. Sommarkänslor är minst lika viktiga som julkänslorna. Har jag inte haft sommarkänslor, då är jag inte redo för höst och skola, eller vintern. Jag är övertygad om att jag inte är ensam om dessa mål och försök. Men hur långt ska man behöva gå för att bli det där barnet igen? Är det ens möjligt? Hur mycket pengar kommer man lägga på julpynt? Kommer det vara värt det? Men framför allt,, är det ens möjligt, utan, sin, mamma?? För kärleken, värmen, gemenskapen, glädjen från sin mamma går ju bara inte att ersätta! Det är kanske hon som är den sista pusselbiten för att jag ska lyckas med mitt mål? Kommer jag kunna släppa taget och ge upp dom där känslorna? Eller kommer jag tillslut att bli galen och skapar en psykisk skada? Buras in. Jag ser mig själv som jag har sett på film, en människa som har pyntat hela sitt hus invändigt och utvändigt, klär ut sig själv till tomte. Låter det stå så hela året och släpper inte taget, plockar inte ned utsmyckningen i hopp om att känslorna en dag kommer. Kan det vara jag i framtiden? Just nu känns det så. Men det lär väl bli människa av mig med…  ?

Ikväll var Andreas och jag på bio. Hungergames. Riktigt bra! Vet ni om det kommer ut en trea? Det måste det för så kan ju inte en film bara sluta! 😛 Gaahh

IMG_5044

Me

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Julkänslor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>