Min första födelsedag utan mamma…

(Detta inlägg skrev jag på min födelsedag, men då hade jag inte tillgång till internet så därför publiceras det nu i efterhand).

Idag, den 17 mars för 19 år sen födde vår mamma sitt första barn. Hon var 18 år ung. Hon hade sin egna mor vid sin sida under förlossningen. Det hela gick i stort sätt bra, hon hade ont förstås och skrek att hon inte ville mer, att hon inte längre ville föda. Men det fanns ingen återvändo förstås…

Idag, den 17 mars för 9 år sen fyllde jag 10 år. Jag minns fortfarande att jag låg i sängen och väntade på att mamma skulle komma in och väcka mig. Jag visste att hon inte hade mycket pengar för tillfället, så jag var beredd på den värsta mardrömmen som fanns – bli utan födelsedagspresent! ”Varför måste du fylla år bara någon dag innan löningen för? Jag är rädd för att du får vänta tills dagen efter löningen…”

Vi var nyinflyttade i lägenheten. Det var bara jag och vår mamma där. Mina bröder var hemma hos sin pappa. Hon kom in i mitt rum på morgonen. Sjöng för mig. Jag tyckte att det var så mysigt. Jag har för mig att hon hade gjort lite frukost. Jag minns inte riktigt. Men något som jag fortfarande minns är hennes ”födelsedagsvyrkort”.

Då skämdes jag. Jag visste att hon inte hade några pengar, men detta var ju inget som jag kunde berätta för mina vänner om! Jag längtade tills den dagen då löningen fanns på hennes konto så att jag kunde få mig en födelsedagspresent.

Men idag, den 17 mars nu när jag är 19 år gammal och moderlös,, då betyder hennes ”födelsedagsvyrkort” mer än om jag hade fått alla presenter som jag önskade mig då! Hon gjorde den själv. Med kärlek. Förmodligen med rädsla av att jag skulle bli besviken på min födelsedag. Hon gjorde den på något som hon älskade – Kaffe – kaffe behöver ett sådant. Hon var fiffig! Hon är bäst helt enkelt! Hon ville verkligen visa att hon brydde sig om mig. Att hon älskade mig. Och nu känner jag det!

Jag önskar bara att jag kunde tacka henne för det. Såhär 9 år senare…. Detta är något av det mest värdefulla som jag har kvar efter henne. En gåva från henne till mig.

Det är verkligen jobbigt att veta att jag inte kommer få träffa min mamma på min födelsedag idag. Eller att jag inte kommer få ett telefonsamtal då hon grattar mig och säger att hon älskar mig. Det värsta är att detta är den första födelsedagen som det är så. Och det kommer inte förändras! Det kommer alltid vara så! Att jag varken får träffa henne eller får ett samtal på min födelsedag!

Det handlar visserligen inte bara om min födelsedag. Jag hade hellre varit ovän med henne denna dag, inte fått ett grattis från henne, – så länge hon hade varit i livet. Skulle jag inte kunna förhandla mig till detta? Snälla, någon som vet vart jag kan vända mig till?

Åhh min älskade mamma! <3

IMG_5281 IMG_5282

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Min första födelsedag utan mamma…

  1. Så underbara minnen du har.. jag blir tårögd. Hon var väldigt härligt, underbar och speciell din mamma. Kram på dig gumman

  2. Älskade Em!
    Din mamma var så påhittade o fann alltid på råd. Du fick faktiskt en present denna dag; ett löfte om en kattunge.
    Han var ännu inte född denna morgon, han föddes 24/4 och när du fick hem honom döpte du honom till Molle.
    Älskar dig/kram moster

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>