Fortfarande

Det är fortfarande så jävla ofattbart! Jag är tom. Jag är mållös. Jag tappar förmågan att förklara mina känslor, förklara hur jag mår, förklara vad jag känner. ”Det är inte möjligt! Det är inte sant!” Jag vill vakna ur denna hemska mardröm! När får jag möjligheten att vakna ur mardrömmen, rusa hem till mamma och se att allt är okej?! När får jag övertyga mig själv om att allt bara var en mardröm? När? När får jag träffa henne igen? SHIT jag spricker snart!!! Längtan! Saknaden! Ni fattar inte….!! Jag kan inte beskriva det! Inte mer än att det gör förbannat ont!!!

images-1

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>