Kortfattat

IMG_5546

My soul scream out for help, but no one seems to hear.
But why am I scream for help when I know that no one can do anything?

images-3

 

images-1

Som förväntat

Hej igen!

Idag skulle jag ju plugga, men som förväntat har jag inte gjort någonting… Jag började läsa på en hemsida men så började jag gråta. Jag har verkligen inte haft koncentrationen till skolarbeten sen mamma dog, och verkligen verkligen inte idag… Det slutade med att jag grät mig till sömns på soffan och vaknade vid sju när min bror ringde.

Eftersom att jag ska upp vid 06 i morgon för att gå på möte med byggnads så måste jag somna i hyffsad tid ikväll, så jag tänkte gå ut en sväng nu.

Idag hade jag verkligen behövt någon som jag tycker om som kunde hålla om mig. Gråta med mig, torka mina tårar. Säga att allt blir bra. Idag hade jag behövt omfamnas av kärlek då jag saknar kärlek av den person som jag älskar mest av allt i världen!

Faan…. !!

”Morsjävlafuckingdag”

Jag ligger fortfarande i sängen och slappar. Idag är det tänkt att jag ska göra klart mina skoluppgifter som ska vara klara och inlämnade nu på onsdag.

Jag öppnade nyss upp fb för att bli uppdaterad. Och joo det blev jag!

”grattis på morsdag bästa mamma! <3″ och mamman är taggad.

Många sådana läste jag inom loppet av bara en minut. Under denna minuten växte ett stort hat och jag känner, gå och dö alla mammor. Jag hatar er. Jag vill inte veta av er!

Ögonen ger ifrån sig några tårar och efter ett tag vill jag inte att alla mammor ska dö. Utan jag vill snarare att min mamma ska komma tillbaka! Jag vill också kunna gratta min mamma på mors dag! Det är så orättvist att hon är borta!

Det är första morsdag utan vår mor. Det känns rätt meningslöst att denna dagen finns. Jag vill bara ligga i sängen hela dagen, med rullgardinerna nerdragna och inte prata med någon. Jag vill bara dö, eller rättare sagt försvinna denna dag. Det gör så ont!

Det gör så ont att jag inte kan åka till den finaste graven på Öland för att ”besöka” henne. Jag vill verkligen det! Men kan inte…!

Ännu en sak som man vill ändra på men ens makt är helt oviktig, helt lönlöst. känslan av att inte ha någon kontroll är knäckande!

Jag känner att det kommer gå åt helvete med läxorna idag, jag lär ha ännu mindre focus än vanligt.

 

Ha det så jävla kul med era mammor! ——– ta vara på tiden med dom! <3 </3

 

Min vardag

Hej

Eftersom denna blogg är ett sätt för mig att förmedla mina känslor, tankar mm på så har jag tidigare endast fokuserat på det. Men för att ni läsare lättare ska få en bättre helheten om min värld, min sorgprocess, så tänkte jag här berätta hur mina dagar ser ut.

Måndag, tisdag & onsdag – Väckarklockan ringer 04.30, jag går upp, bäddar sängen, sminkar mig, äter frukost klär på mig byggkläderna, går till praktiken.

Mellan 07.00 – 16.00 är jag på praktiken, Glebe som är en fastighets och byggfirma. Men jag är där för att bygga.

Mellan 16.00 – 17.00 äter jag min havregrynsgröt, byter om, går till gymmet.

Mellan 17.00 – 18.30 / 19.00 är jag på gymmet, sen går jag hem.

Efter 19.00 lagar jag mat, äter, diskar, torkar disken, duschar, fönar håret, förbereder inför kommande dag. – Sen är klockan runt 22, och då är det läggdags.

Torsdag – Klockan ringer 06.30. Jag går upp, bäddar sängen, sminkar mig och fixar håret, stressar till bussen som går till skolan i Torsås. Jag kommer hem från skolan vid 17.00. Det är olika vad jag gör då, är med kompisar, äter sushi, kollar på en film. Jag försöker ta det lugnt och softar då jag nästan alltid är trött och har ont i huvudet efter skolan.

Fredag – Tvättstugans dag. Helst vill jag ha tiden som är mellan 12.00 – 16.00 så att jag får sova ut en del i alla fall. Därefter åker jag iväg för det mesta till någon släkting.

Lördag & söndag – Oftast är jag hos en släkting, eller så har jag någon här hemma hos mig.

 

Jaa, såhär ser mina veckor ut, det börjar bli tråkigt då mitt liv känns schemalagd. Däremot så tror jag att det har räddat mig! För hade jag aldrig haft rutiner, vardagliga saker att göra, då vetifan hur min vardag hade sett ut nu efter mammas bortgång. Jag hade förmodligen länge legat på botten och haft det tufft att komma upp igen.

Till er som nyligen förlorat någon, till dig som vandrar i en sorgbubbla, ”det blir bättre”. Tätt inpå en anhörigs bortgång så blir man som förlamad. Man vet knappt hur man går på toaletten, hur man borstar tänderna mm. Men efter ett tag funkar kroppen per automatik. Helt fantastiskt egentligen! Däremot kan man fortfarande må fruktansvärt dåligt psykiskt.

Det som är negativt med mitt schemalagda liv är att ”sörja” har inte fått ta del. Jag har verkligen fullt upp hela tiden och hinner knappt tänka på henne, gör jag det, då känner jag oftast att det inte är lägligt. Jag vill vara själv när jag gråter & sörjer. Men när jag för en gångs skull är själv, då vill jag ha roligare saker för mig! Alltså sörjer jag inte tillräckligt. Så det gäller att jag, precis som alla andra, fösöker hitta en balans i sorgprocessen.

 

Inlägget kommer senare

Hejsan!

Jag beslöt mig tidigare ikväll att jag skulle skriva ett inlägg senare ikväll, att jag skulle tillåta mig själv att gråta. Men dum som jag är så vill jag också slappna av innan jag somnar framför ett avsnitt ”bones”. Och jag hinner inte göra båda sakerna så jag väljer att vänta med inlägget tills i morgon om jag har tid…. Hoppas det, jag behöver verkligen få ur mig en massa!

IMG_4419

IMG_4422

Jag har många gånger tänkt att jag inte har delat med mig om bilder från begravningen. Och nu när minerna från denna jävla dag kom fram så tänkte jag att det vore lämpligt kanske. – Tänk att hon ligger där i… Där nere…  Helt jävla ofattbart!!