Min vardag

Hej

Eftersom denna blogg är ett sätt för mig att förmedla mina känslor, tankar mm på så har jag tidigare endast fokuserat på det. Men för att ni läsare lättare ska få en bättre helheten om min värld, min sorgprocess, så tänkte jag här berätta hur mina dagar ser ut.

Måndag, tisdag & onsdag – Väckarklockan ringer 04.30, jag går upp, bäddar sängen, sminkar mig, äter frukost klär på mig byggkläderna, går till praktiken.

Mellan 07.00 – 16.00 är jag på praktiken, Glebe som är en fastighets och byggfirma. Men jag är där för att bygga.

Mellan 16.00 – 17.00 äter jag min havregrynsgröt, byter om, går till gymmet.

Mellan 17.00 – 18.30 / 19.00 är jag på gymmet, sen går jag hem.

Efter 19.00 lagar jag mat, äter, diskar, torkar disken, duschar, fönar håret, förbereder inför kommande dag. – Sen är klockan runt 22, och då är det läggdags.

Torsdag – Klockan ringer 06.30. Jag går upp, bäddar sängen, sminkar mig och fixar håret, stressar till bussen som går till skolan i Torsås. Jag kommer hem från skolan vid 17.00. Det är olika vad jag gör då, är med kompisar, äter sushi, kollar på en film. Jag försöker ta det lugnt och softar då jag nästan alltid är trött och har ont i huvudet efter skolan.

Fredag – Tvättstugans dag. Helst vill jag ha tiden som är mellan 12.00 – 16.00 så att jag får sova ut en del i alla fall. Därefter åker jag iväg för det mesta till någon släkting.

Lördag & söndag – Oftast är jag hos en släkting, eller så har jag någon här hemma hos mig.

 

Jaa, såhär ser mina veckor ut, det börjar bli tråkigt då mitt liv känns schemalagd. Däremot så tror jag att det har räddat mig! För hade jag aldrig haft rutiner, vardagliga saker att göra, då vetifan hur min vardag hade sett ut nu efter mammas bortgång. Jag hade förmodligen länge legat på botten och haft det tufft att komma upp igen.

Till er som nyligen förlorat någon, till dig som vandrar i en sorgbubbla, ”det blir bättre”. Tätt inpå en anhörigs bortgång så blir man som förlamad. Man vet knappt hur man går på toaletten, hur man borstar tänderna mm. Men efter ett tag funkar kroppen per automatik. Helt fantastiskt egentligen! Däremot kan man fortfarande må fruktansvärt dåligt psykiskt.

Det som är negativt med mitt schemalagda liv är att ”sörja” har inte fått ta del. Jag har verkligen fullt upp hela tiden och hinner knappt tänka på henne, gör jag det, då känner jag oftast att det inte är lägligt. Jag vill vara själv när jag gråter & sörjer. Men när jag för en gångs skull är själv, då vill jag ha roligare saker för mig! Alltså sörjer jag inte tillräckligt. Så det gäller att jag, precis som alla andra, fösöker hitta en balans i sorgprocessen.

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>