För ett år sen….

Hej

 

Söndag den 8 september 2013, vilket är ett år sen, då träffade jag min mamma för sista gången. Idag alltså, för ett år sen, sista gången! Tänk om jag hade vetat det! Jag hade inte åkt därifrån! Jag hade skitit i skola och praktik, mitt liv. Jag hade flyttat hem igen, hem till henne, jag hade varit i samma rum som henne hela tiden, följt med henne på toan, duschat med henne, sovit bredvid henne, lagat mat med henne, jag hade helt enkelt inte släppt henne ur mitt liv, ur min famn. Jag hade hållt henne nära!

 

För ett år sen. Hon var svag. Hon var rädd. Hon var kärleksfull. Jag tog några egobilder på mig själv och mina bröder Gustav och Casper då vi var där samtidigt.

IMG_4335   IMG_4345

 

Nu är jag förbannad på att jag inte tog en eller fler bilder på mamma! Jag hade så gärna velat ha det! Jag hade behövt det! Och det hade kanske fått henne att känna sig älskad av mig…. Nu har jag dåligt samvete över att jag tog en massa bilder på mina söta små bröder, och inte på henne! Nu tänker jag ”Vad kände hon då?!” Kände hon sig oälskad?!

 

För ett år sen. Vi satt i soffan och småpratade lite. Jag sa att jag snart var tvungen att gå då jag skulle hinna träffa min bästa kompis innan bussen färdades hem till färjestaden. Jag såg att hennes ögon blev blanka. Jag såg att hon kunde ha börjat gråta när som helst. Jag förstod nästan att det berodde på att hon saknade mig. Att hon tyckte att vi sågs för sällan. Men nu tänker jag att det även kan ha varit rädsla då hon va sjuk. Men det som jag inte kan släppa är, det som får mig att bli oerhört arg på mig själv (!), det är att jag frågade inte varför hon nästan började gråta! JAG FRÅGADE INTE ENS!!!?!!! Jag såg att hon såg att jag såg det. Hon visste alltså att jag visste att hon var ledsen men jag sa ingenting! Jag frågade inte varför hon var ledsen utan jag bara tittade på henne och försökte ignorera att hon mådde dåligt! Men hur kunde jag vara så självisk!?Hon måste ha känt sig så oälskad! Typ hatad av sin dotter som inte brydde sig! Hur kunde jag…..!!?? Mitt hjärta brister då jag bara kan tänka mig hur hon mådde av den dissen som hon fick! Jag skäms så mycket över mig själv! Hade jag frågat och visat min omtanke, då hade jag även sagt att jag saknar henne och älskar henne också. Jag vet att hon då hade blivit varm om hjärtat. Varför gjorde jag inte det…?!?

 

För ett år sen. Vi pratade om att vi skulle träffas på kalaset för min kusin. Jag mådde bra då vi skulle ses med en veckas mellanrum bara. Jag ångrar stort att jag flyttade hemifrån redan som 16-åring. Vi gled isär, vi träffades alldeles för sällan! Jag hade en lägenhet i torsås då jag gick på gymnasiet där. Men det var ju bara några dagar i veckan! Jag hade kunnat åka hem över helgerna och inte bott delvis hos min dåvarande pojkvän. I 2:an och 3:an då bodde jag bara i färjestaden. Nu ångrar jag det hårt! Hade jag bott kvar hemma hos mamma – som jag alltid annars hade bott med – då hade jag fått dela mitt liv med henne in i det sista! Eller vänta lite, hon hade inte ens varit borta nu då. Hade jag bott kvar hemma då hade hon levt nu! ”Det vet man inte, hon kanske hade blivit överkörd på ett övergångsställe, det kanske var menat såhär”. Det har jag fått höra. Men nä. Eller ja. Hon kanske hade dött av något annat. Men då hade jag kunnat rädda henne från detta! Hade jag bott hemma då hade hon inte dött av det hon dog av! Satan va förbannad jag blir på mig själv!

 

Det har snart gått ett år sen hon dog. Jag minns den dagen som att det var igår. Bokstavligen. Dom starka känslorna som jag fick vid beskedet går inte att beskriva till fullo. Min sorgprocess under detta året : Dom  3-4 första månaderna var jag verkligen nere. Jag blev deprimerad och hade socialfobi ett tag. Jag gick inte på praktiken. Ångestattacker blev allt vanligare. Jag kunde inte förklara varför de förekom. Jag ville veta varför jag kände och mådde som jag gjorde. Jag hade ingen livslust alls. Jag var långt nere på botten. Men människor omkring mig menade att ”nu får du rycka upp dig och ta tag i ditt liv och vara glad för det du har”. Då jag nästan alltid har gjort vad jag blivit tillsagd om, då gjorde så. Jag låtsades om att ingenting hade hänt. Ingen hade dött. Jag var inte ledsen. Jag mådde bra. Jag började gå till en psykolog. Hon sa att jag måste sörja. Att jag måste gråta. Men jag kände att jag inte både kunde uppskatta mitt och andras liv medan jag skulle sörja. Så jag gjorde det som verkade enklast. Glömma. Men nu då, när det snart har gått ett år. Då rivs såren upp då minnen  och känslor kommer tillbaka utan att jag kan ha kontroll över dom. Det är en sån spänning i min kropp. Det känns typ som att ännu en närstående ska dö nu på lördag. Det känns som att fredagen den 13 kommer att återspelas. Dom starka känslorna som kom vid beskedet, det känns som att dom kommer komma nu på lördag. Jag fattar inte riktigt varför då hon har varit död i ett år, hon är liksom inte dödare på sin ”ettårsdag”.

 

Nu i helgen var jag hos min mormor och morfar. När det var som mest folk där (min pojkvän, två bröder, fyra kusiner, en moster, mammas moster, en morbror ) då som jag hade som mest att lyssna på, då var jag som ledsnast. Det såg många och min mormor sa diskret till mig att denna veckan kommer vara jobbig, ett helvete – för oss alla. Det hade jag inte riktigt tänk på. Jag undrar hur denna arbetsvecka kommer att vara. Hur jag kommer att må? Hur jag kommer att vara? Hur jag kommer att arbeta? Kommer jag ha detta i tankarna hela tiden? Kommer jag kunna hålla tillbaka tårarna? Samtidigt som det är lite spännande så vill jag inte veta. Jag ser inte fram emot denna veckan alltså. Jag vill helst bara gräva ner mig och inte känna någonting. Jag vill inte ha ont i kropp och själ. Jag vill få ett slut på detta lidande som denna förlust har fört med sig.

 

Som vanligt blir det ett långt inlägg då jag inte har uppdaterat på länge, förlåt….

 

images-1

 

image

 

DSC00110

 

 

 

 

 

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “För ett år sen….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>