Drömmar

Hej!

 

Natten till idag och igår har jag haft konstiga drömmar. Om mamma. Det är väldigt sällan nuförtiden som jag kommer ihåg vad jag har drömt.

Natten till igår: Jag var hemma. Där jag bodde förut, med mamma och syskon i lägenheten i Borgholm. I drömmen var mamma död, jag visste om detta. Hon hade varit död i ca den tid som hon nu i verkligheten har varit död. Men lägenheten var fortfarande vår, i Hällblads ägor. Utav någon anledning så var jag där hemma. Jag skulle upp till mammas sovrum. Typ för att se efter ”hur hon mådde”. Jag gick upp, öppnade dörren, och där låg hon. Hon sov. Eller nää, hon var död. Utav någon anledning begravde man i drömmen inte ner kropparna som man egentligen gör. Det luktade illa. Jag var nyfiken på hur långt hon hade gått i ”förruttnelseprocessen”. Så jag kände på henne. Försökte smeka henne på kinden och i håret. Det gick inte så bra. Jag blev alldeles slajmig utav föruttnelser. Skin? Hud? Kött? Vävnader?  Jag vet inte vad det var, men hemskt var det. ——– Sen vaknade jag. Men tänk er en film, typ en skräckfilm, eller ”Bones” ! När man får se lik i olika väder, vind och naturer. Det känns som att mina tankar om hur mamma nu i sin kista ser ut, jag jämför det med vad jag har sett på tvn. Jag blir nästan lite frustrerad av att inte få veta hur hon ser ut nu! Hur sjukt låter inte det?! Jag vet att jag inte vill se det, då jag ”bör minnas henne som hon såg ut levande”. Men jag har ändå någon nyfikenhet som vill ha svar! Kan det vara för att jag ännu en gång behöver få det bekräftat? Någon materiel bekräftelse på att hon är död? Det känns hemskt att veta att ens mamma ligger i jorden, veta att hon ser hemsk ut! Hon förtjänar inte det! Hon förtjänar att vara fräsch, fin, hel!

 

Natten till idag: Jag var i något hus? Hyffsat gammalt hus. Jag hade aldrig varit där tidigare. Miljön fick mig att känna att jag var i den mest typiska englandskvarteret. Det vankades oroligheter i luften. Jag var ensam i huset men jag visste att jag var iakttagen. Mamma var död. Men ändå så visste jag att hon levde? Bakom en lönndörr vid trappan låg hon. Faktiskt levande! Men sjuk…? Nej, hon var gravid! Hon skulle precis föda! Det var ingen av de syskon som jag har som skulle födas (inget ”minne” då). Mamma skulle alltså föda ett barn, i hemlighet. Bara jag var där, jag var en av väldigt få som fick veta om detta. Så jag var tvungen att förlösa henne! Jag kände mig hedrad! Men jag var samtidigt livrädd! Jag hade ju aldrig förlöst något. Och eftersom vi var i en skrubb så var hygienen inte alls bra. Jag skulle bara smyga ut ur skrubben och hämta något redskap inför födseln, men då befann sig mina äldsta bröder sig utanför huset, och bråkade med några. ? Så jag skyndade mig ut för att avbryta. Men detta tog tydligen så lång tid så att mamma redan var klar när jag äntligen lyckades ta mig in till henne igen. Åhh shit va sur jag var på mina bröder då de ofrivilligt hindrade mig ifrån att vara med på något så vackert. Jag ville ju vara med mamma denna stund, då hon för en stund i alla fall var vid liv! ——– Sen vaknade jag.  Helknasigt!?

 

Att man kan sakna någon så!?! </3

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>