Mammas födelsedag

Hejsan. Idag, 28 mars, skulle mamma ha fyllt 39 år.

DSC00393

IMG_4408

Grattis älskade mamma på födelsedagen! <3

IMG_4458

 

Vackra du! <3

 

DSC00105

 

Jag älskar dig! VI älskar dig! <3

image

 

Vi var några stycken vid graven idag och hade lite firande för tre stycken. Mig, mamma och broder Casper.

Jag tog några bilder. Vi har fixat lite vid graven. Men jag får inte in bilderna till bloggen… Men så fort det funkar så ska ni få se.

image

 

Vi är sex moderlösa barn. Det är sex moderlösa barn för mycket!

images-1

 

Det gör så ont. Så ont att man bara vill skrika. Skrika ifrån sig all smärtan. Som plågsamt får en att försvinna.

images-3

 

Sorgen får en att känna sig livlös. Sorgen som känns tyngre än en sten som för en ner till djupet. Havets botten som är milvis upp till ytan. Ytan som är omöjlig att nå.

 

 

 

Födelsedag

Jaha då har man fyllt år. Hela 20 år. Jag gjorde det för en vecka sen, den 17 mars. Jag hade tänkt skriva av mig lite då, men det blev lite sent och jag var jättetrött när jag och Micke kom hem från restaurangen.

 

Samtidigt som jag längtade efter dagen som var min så ville jag inte att dagen skulle komma. Lite glädje, mycket uppvakning, alldeles för mycket sorg, saknad, ledsamhet. Min dag, min födelsedag, men tankarna på min frånvarande mamma. Min mamma som i vanliga fall hade ringt mig på en tisdag (om jag inte bodde hemma förstås). Min mamma som lagt en hundring eller två på en present, som hon egentligen inte hade råd med. Min mamma med dålig samvete över att hon inte kunde ge mig mer. Men min mamma, som faktiskt gav mig allt som jag önskade och behövde (inte saker då).

Men jag såg det inte då, när jag var yngre än 16 och bodde hemma. Men nu vet jag bättre. Nu hade jag behövt be min mamma om ursäkt och tacka henne! Nu! Men det går inte?!  Varför inte då?! Jo folk påstår att hon är död!!!

 

Jag fattar det fortfarande inte!

 

Nu på lördag, 28 mars fyller hon år. 39 tror jag. Jag har liksom inte lika stor koll längre då hon inte lever…?! Jag hade så gärna velat kramat om henne och gett henne något betydelsefullt! Min lilla söta mamma!

 

Ikväll vandrade mina tankar iväg på mina bröder. En utav dom mest. Jag är så stolt! Jag är så glad över att jag har dom! Deras sätt att förmedla sin kärlek på får mig att le. Dom är för goa! Jag har insett det nu. Det är hjärtkrossande att min mamma inte får vara med i deras uppväxt! Det är hemskt att dom får växa upp utan en mamma!

 

Älskade ungar! ❤️

Älskade mamma! ❤️

IMG_4408

IMG_5282

IMG_5281

IMG_5217

Söker en träningskompis

Hej.

 

Nu har jag inte skrivit på länge igen… Då blir det kanske lite mer att berätta varje gång men jag ska försöka sammanfatta mig så kort jag kan.

 

Mitt mående. Det har faktiskt de senaste vekorna varit bättre! Jag har inte varit lika deprimerad som när jag var som sämst. Men det har varit ännu lite bättre några dagar nu. – Jag har märkt att jag är oerhört väderberoende! Är det gråmulet ute, lite nederbörd, då vill jag bara hem och sova, inte känna, inte andas, då går jag med ett avslappnat ansikte för det mesta. Men nu har det ju varit vårväder ute! SOL! Det har en otrolig påverkan på mig. Jag visste tidigare inte om att jag var så känslig när det gäller det, eller så har det blivit så det senaste året. Men med solen och vårvädret kommer även livslusten fram. Dagarna på jobbet går snabbare. Jag känner inget annat än att vilja vara ute efter jobbet istället för att gå hem och lägga mig som jag annars brukar vilja. Jag är lite spänd i ansiktet, ett leende. Eller leende ögon. Trotts att jag hela dagarna går med en otrolig huvudvärk, snurrighet och lätt illamående så känner jag mig nu glad ändå. Vilken känsla! Att för stunden inte vara deprimerad!! <3

 

Jag vet inte. Jag kanske är deprimerad nu med fast att det bara är lite bättre? Hur som helst, min psykolog och läkare har sagt att motion kan hjälpa, eller i alla fall underlättar i en depression. ”Motion gör så att hormoner utsöndras, dessa hormoner som finns i antideprisiva mediciner”. Så jag vet att jag måste börja motionera / träna. Jag har visserligen sedan högstadiet försökt komma igång med träningen, men med avsikt att gå ner i vikt. Nu finns där ännu ett argument för att jag borde börja träna,- mitt mående, psykiskt!

Så då tänker ni säker, och även jag. Börja träna då! Men gaah, jag kan inte…? Inte själv. Jag har försökt få med mig Micke utan resultat av olika skäl. Som idag stod jag med mina träningskläder framme, tanken var att jag skulle ut och jogga eller gå till gymmet, (Som jag förövrigt inte har besökt på flera månader). Men då kommer ångesten fram. Då blir jag som fastkedjad i lägenheten, jag har ett mål, att komma ut i det fina vädret, jag vill ut dit, men jag kan inte. Jag vet inte vad det är som håller mig tillbaka? Men lätt panikångest med tårar som tränger fram vet jag att jag har iaf.

Det känns som att jag kan, jag behöver, jag vill. Jag måste bara komma över tröskeln. Men jag är för illa till mods för att för tillfället lyckas själv.

Därav söker jag nu en träningskompis! Har jag någon läsare som bor hyffsat centralt i Kalmar, eller som jobbar här? Som har/har haft/ vill ha ett hälsosamt liv innehållande träning och motion? Någon som kan vägleda mig rätt inom träningen? Någon som jag kan boka en motionstillfälle med som jag då måste gå till? Någon att uppnå mål med? Någon trevlig, förstående vän?

Jag tror att en träningskompis skulle hjälpa mig att komma igång. Sen skulle jag kunna klara mig själv. Jag vet att ett aktivt liv skulle få mig att må bättre, på alla sätt och vis.

Så, någon som är intresserad? Som sagt, det är inte för alltid, utan bara så länge det känns bra.

Hör av dig :)