Det gör så ont

Jag är mer ledsen nu för tiden än vad jag brukar vara. Nu är jag inte lika bra på att dölja mitt dåliga mående. Jag är väldigt sällan glad. Det är trist. Men jag känner ändå att det är skönt att inte gå runt med en mask hela tiden. Det tar på krafterna.

 

Jag har jämt huvudverk. Det får mig att bara vilja sova. Jag försöker komma på vad det är som orsakar smärtan så att jag kan fixa till det. Men jag hittar ingen anledning….

 

Det var en dag förra veckan. Den dagen var märklig. Jag var på jobbet, var lite deppig. Och så hörde jag morfar säga ”Marie är död” flera gånger om. Minnesbilder från beskedet den fredagen dök upp i huvudet. I tredje person. Jag var inte jag, utan jag såg hela konversationen och händelsen från ”linsen”. Jag såg morfar och mig.

Jag tror att det var dessa minnesfilmer som fick mig att känna döden. Det var som att alla mina känslor från den fredagen spelades upp igen. I min kropp. Ont i mage, illamående, ont i bröstet, ilska, smärta. Jag ville bara springa! Men det kändes också som att någon annan snart skulle dö. Eller att jag snart skulle dö. Hur som helst så stod jag döden väldigt nära. Det var en väldigt lustig och obehaglig känsla.

 

Jag har ju alltid försökt att glömma. Men när jag väl lever i den verkliga världen och ser sanningen, att hon är borta, för alltid,,, den smärtan alltså. Jag vill bara slita sönder kläder, skin, kött, hjärta, inälvor. Jag vill få ut smärtan! Det gör så ont. Jag hade hellre blivit torterad flera dagar än att känna denna smärta. Denna smärtan som aldrig läker. Köttsår är liksom hanterbar och läker.

 

Fattar ni??

 

Det gör så ont

images-1

 

image